Grundläggande ståndpunkter:
  • Det första världskriget var en indikation på att kapitalismen har blivit ett samhällssystem i förfall. Det finns bara ett alternativ: den kommunistiska revolutionen eller mänsklighetens undergång.

  • I vår epok är arbetarklassen den enda revolutionära klassen och bara denna samhällsklass kan genomföra den kommunistiska revolution och göra slut på kapitalismens barbari.

  • Sedan kapitalismen inträdde i sin förfallsperiod förvandlades fackföreningarna över hela världen till kapitalistiska organ. Fackföreningarnas viktigaste uppgift är att kontrollera arbetarklassen och vilseleda dess klasskamp.

  • I epoken av förfallande kapitalism förstärker ett deltagande i den parlamentariska cirkusen och valen bara illusionen om demokrati. Kapitalistisk demokrati och kapitalistisk diktatur är två sidor av samma mynt: det kapitalistiska barbariet.

  • Alla nationella rörelser är kontrarevolutionära, motståndare till arbetarklassen och klasskampen. Det nationella befrielsekriget blir en bricka i den imperialistiska konflikten.

  • Anledningen till oktoberrevolutionens misslyckande är den revolutionära vågens misslyckande, särskilt den tyska revolutionens misslyckande vilket ledde till att oktoberrevolutionen isolerades och sedan degenererade.

  • Alla vänsterpartier är reaktionära; stalinister, maoister, trotskister och officiella anarkister osv. representerar kapitalismens politiska apparat.

  • De regimer som uppstod i Sovjetunionen, Östeuropa, Kina, Kuba osv. och som kallades ”socialistiska” eller ”kommunistiska” var bara en särskilt brutal form av kapitalism: statskapitalism.

  • Den revolutionära organisationen utgör proletariatets avantgarde och är en aktiv faktor i utvecklandet och generaliseringen av klassmedvetandet. Revolutionära organisationer kan endast ta sig formen av revolutionära minoriteter vars uppgift varken är att organisera arbetarklassen eller ta makten i dess ställe, utan att utgöra ett politiskt ledarskap – en politisk kompass, där de revolutionära organisationernas politiska klarhet och inflytande inom arbetarklassen är av fundamental betydelse för att en kommunistisk revolution skall kunna bli verklighet.